Maija Blåfield

Om förstörelse och bevarande, 2017

Om förstörelse och bevarande är en episodisk film som består av berättelser som följer på varandra. Verket har en cirkulär struktur och det saknar början och slut. På utställningen på Kiasma kan åskådaren stiga in i verket när som helst.

Berättelserna i verket skildrar förstörelse och bevarande. De är på olika sätt dokumentära och bygger på verkliga händelser, även om var och en är otrolig på sitt eget sätt. Metoderna för berättandet varierar från rak dokumentär till essäfilm.

En av berättelserna har filmats under en taxiresa i Longyearbyen på Spetsbergen, i Arktis. Det var en dag i februari då det på grund av klimatuppvärmningen var cirka tjugo grader varmare än normalt.

Scenen byggs upp genom en turistguidning där allting utom förklaringarna om det ovanliga vädret och om säkerhet har klippts bort. På grund av mörkret och regnet ser man ingenting, och åskådaren blir helt beroende av information genom hörseln.”

Svåra saker kan man inte riktigt behandla utan humor – som är en väsentlig del av livet.

”En annan berättarteknisk ytterlighet representeras av en sexscen mellan svampar, där slutresultatet är att det föds nytt liv ur ett murknande hus. Referatet till scenen påminner om en naturdokumentär, men svamparnas fortplantningsprocess betraktas ur ett antropomorfiserande perspektiv.

I segmentet som bygger på min tidigare dikt Anvisningar för uppförande av ett minnesmärke är däremot det enda dokumentära elementet vyn över en byggplats i en storstad, som fungerar som illustration till deklameringen av dikten.

Även om berättelserna i filmen är separata finns det alltid något tema som förs över från en scen till följande. Ett underliggande tema genom hela filmen är vattenskador, som framhävs av ljudbilden.

Jag tycker väldigt mycket om att arbeta med svåra motiv. Hur kan man skildra förstörelse så att någon också vill höra om det? Då måste man i första hand tala om bevarande.

Svåra saker kan man inte riktigt behandla utan humor – som är en väsentlig del av livet. Den här filmen har blivit möjlig tack vare de människor som uppträder i den och som genom sin medmänsklighet gör ämnet enklare att behandla.”

Maija Blåfield

f. 1973 i Helsingfors. Utexaminerades som magister i bildkonst från Bildkonstakademin 2004. Har också studerat manuskriptskrivande. Bor och arbetar i Helsingfors.