Camilla Vuorenmaa

Kammare, 2017

”Trä är för mig ett bekant men fortfarande utmanande material. Ju bättre jag blir desto fler nya dimensioner hittar jag i det. Jag målar och graverar om vartannat. Verket på Ars Fennica-utställningen har jag gjort på furuskivor.

Träskivorna täcker alla väggar i Kiasmas utställningssal. Jag ville i rummet skapa samma stämning som i en egyptisk gravkammare. Den är något forntida, men i bilderna ser vi ändå moderna människor. Jag har funderat på hur dagens människas gravkammare skulle se ut.”

Varje detalj i verket är förknippad med en berättelse.

”Jag skissar mina verk genom att fotografera. I höstas besökte jag VM-tävlingarna i konståkning på Hartwall-arenan och fotograferade skridskoåkarna då de värmde upp. I verket använde jag också bilder jag tidigare tagit av brottare.

Det är ansträngningen och ansatsen som intresserar mig i idrottare. I en idrottskarriär utkristalliseras människans hela levnadsbana liksom i koncentrerad form. En vägg i kammaren fylls av idrottsmotiv.

Varje detalj i verket är förknippad med en berättelse. På väggarna finns en detalj av den handmålade tapeten i Victor Hugos hemmuseum, minnesfragment från taket i en engelsk medeltida kyrka, en bild av dockan Pinocchio, får jag fotograferat i olika länder och en norsk väg.

Vatten är ett återkommande element. Jag har gått igenom fotografier jag har tagit på olika resor, som jag inte tidigare har använt som motiv för konst.

I det här verket ville jag vara mer personlig än vanligt och också vända blicken inåt. Jag har funderat på de ögonblick då jag har mött döden, och på ceremonierna kring döden i mitt eget liv.

Det var svårt men samtidigt givande att göra personliga bilder. De blev abstraktare och mer mystiska än bilder av andra motiv.”

Camilla Vuorenmaa

f. 1979 i Tammerfors. Utexaminerades som magister i bildkonst från Bildkonstakademin 2005. Bor och arbetar i Helsingfors.